Varför kan vissa äta obegränsat utan att bli tjocka?

Visst är det orättvist. Somliga äter hur mycket som helst och det märks inte på dem. Jag minsann, jag får räkna points och äter jag en kaksmula så går jag upp ett halvt kilo direkt. Denna erfarenhet delar jag med väldigt många. Så den är sann.
Livet e orettvist. Det är det första vi kan slå fast.
Generna avgör till stor del om vi har lätt för att bli tjocka eller inte. Frågan är hur man förhåller sig till detta faktum. Antingen tycker man det är så himla taskigt att man därför är värd en CaféLinnesemla (25 Points) eller också tar man konsekvenserna och äter och rör sig därefter.
Det trista i sammanhanget är att vi inte kan bli av med fettceller (annat än genom fettsugning), medan vi däremot kan bilda nya. Fettcellerna kan krympa, men de finns kvar och expanderar om vi tillåter dem. För varje gång vi bantar och sen går upp i vikt ännu mer, adderar vi alltså nya fettceller till dem vi redan har. Därför är jojobantning så förödande.
Det andra vi kan konstatera, är att det finns väldigt få entydiga sanningar.
Pro primo: folk äter inte alls obegränsat.
Pro secundo: kolla in smalisarna när de äter: de tuggar långsamt, lägger ner besticken mellan tuggorna och pratar och ibland kräver de rackarna att vi ska svara på tilltal, fastän vi har fullt upp med att lassa in och låter maten tysta munnen som vi en gång blivit lärda.
Pro tertio: du ser hur de äter men du ser inte hur de gör av med sin energi.
Jag pratade med Apotekarn idag. Denne herre ser man ytterst sällan sitta stilla längre tid än det tar att äta en kladdkakebit med väldigt mycket vispgrädde. Ständigt, men lågintensivt, i rörelse är han. I matväg föredrar han pizza från Örbyhus och kebab. Är han fet? Nä.
- Herr Apotekare, frågade jag vördsamt, kan ni äta hur mycket som helst utan att bli fet?
- Nej, det kan jag inte, svarade han vänligt och berättade att medan han gick på kurs i Sveg i några månader och satte sig till dukat bord tre gånger om dagen med efterrätter och kakor på helgerna, då gick han upp i vikt. Det var inte bra. Men sen åkte han hem och åt som vanligt igen och blev så klart som vanligt igen.
- Jag har noterat att inte alla kan spara en chokladkaka och låta den mogna till sig några dar, utan verkar vara tvungna att öppna direkt och äta tills det tar slut. Sådant beteende ställer jag mig frågande inför, sa Apotekarn och spände sina blå i mig.
- Ja, äsch så tokigt folk kan bete sig, sa jag och bytte samtalsämne.