Idag var dagen då allt skulle ske: manusstopp på fyra artiklar, skåplyft, bilbesiktning, skattedeklaration och hårt arbete med kommunårsredovisnings-språkgranskning. Allt under kontroll. Bara sätta klockan och gå upp och jobba.Jepp. Då havererar elkontakten till datorn. Back-up, vad är det? Ekonomiskt buffert? Va?
Olagningsbart, påstår han som sen kränger en dator åt mig. Fan tro´t, men jag sitter rejält på pottan.
Resten av dagen går åt till att låna upp pengar, köpa dator, föra över filer från gamla hårddisken, besiktiga bilen hos grinigaste gubben hittills och få fyra fjantiga anmärkningar, lasta ur skåpet ensam, hämta ungarna och deras speldatorer, upptäcka att jag åkt ifrån handväskan och inte kan handla mat, leta efter nåt ätbart i skåpen, få igång nya datorn och skriva, skriva, skriva.
Det är inte frågan om sådana här dagar kommer utan när. Sådana här dagar har nöden ingen lag. Man måste äta. Hade man inte planerat innan är det knappast tid att göra det nu. Hela viktminskningsmedivippen havererar med allting annat. Det får bli spaghetti och bacon innan jag dör.
Stresshormonerna jobbar på högvarv och jag känner hur de suger ut varenda bråkdel points ur maten. Tid för motion? Ha ha ha.
Får man gå i ide?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar