Flexibilitet och russintjuvar

Pia vill ha mitt brödrecept. Hoppsan!
Det har ju aldrig varit nedskrivet och aldrig blir resultatet exakt likadant, för jag tager vad jag haver.
Å ena sidan vill jag alltid ha det exakt som jag alltid har haft det. Å andra sidan får man ju försöka vara lite uppfinningsrik om man nu är för fattig eller för slö för att se till så man får det som man vill ha det. Detta gäller allt, inte bara bröd.
Men på morgonen ska det vara två grova brödbullar av mitt hembakade. På dessa en nypa sallad. (Förr var det alltid ruccola, nu kan det vara ur påsen blandat färdigskuret, för jag tycker det har blivit knepigt att få tag på fräsch ruccola som man är säker på inte är vattnad med avsloppsvatten.) (Ser du nu då, Stockholmare, att även jag kan ändra mig!) Ovanpå salladen en halv skiva lufttorkad (eller kallrökt) skinka. Därpå skivade tomater. Först två skivor och sen i slutet av kalasandet kan man klämma dit en skiva eller två till, för de andra har redan slunkit ner. Ovanpå tomaterna färsk basilika. Till detta en liter nybryggt earl greyte - EJ påste -och tända ljus. Vinter som sommar - om inte frukosten äger rum i badande solljus. Då kan stearinet uteslutas.
(Ja, ovanstående ingår i recepetet, om nån undrar. Annars blir det inte rätt. Hela dagen kan bli fel.)
Själva tillredning då. Tja. Man tar sin assistent: Electrolux eller äkta make. Till nöds sina egna händer.

50 g jäst smulas ner i bunken.
1,3 l ljummet vatten tillsätts.
4 tsk salt likaså. Sen kan man sätta igång assistenten.

Medan den arbetar gör man skafferiinventering och pytsar i vad man finner lämpligt. Så här brukar det bli (måtten är extremt ungefärliga):

1 dl hela linfrön
1 dl solrosfrön eller nötter
1 dl rågkross, vetekross, matvete, dinkelkorn, dinkelflingor eller fiberhavregryn eller lite av varje
1 dl russin
3 dl grahamsmjöl
2 dl grovt rågmjöl
resten rågsikt

Vaddå resten? undrar någon. Jo, man häller i tills det blir lagom. Degen ska vara ganska klibbig och bearbetningen pågå i minst fem minuter med elektrisk assistent, med mänsklig det dubbla.
Jäs en timme övertäckt.
Häll ut degen på mjölat bakbord. Fös ihop (degen ska inte vara lös som foccacciadeg, utan formbar till en bulle). Dela bullen med degskrapa på mitten och på mitten igen och på mitten igen etc tills bullarna är 32 stycken. Lägg på bakplåtspapper på två plåtar. Jag använder alltid teflonpapper (finns att köpa på ViktVäktarna); lätt att använda och tvätta av och inget fett behövs.
Jäs övertäckta medan ugnen värms till 225 grader.
Sätt in en plåt i taget i mitten av ugnen (i varmluftsugn med två plåtar samtidigt blir det av nån anledning inte lika bra, i alla fall inte i min på landet.) Grädda i 18-22 minuter. Jag vill ha det ganska brunt och knaprigt. Gillar man inte akrylamid kortar man gräddningstiden lite.
Låt bullarna kallna på galler utan nånting över.
Dessa bullar blir sega med rejäl skorpa, så man får slita lite. Pointsvärdet blir 2,5-3,5 per bulle, beroende på hur mycket nötter, solrosfrön och russin man har haft i. Det kan tyckas vara mycket points, men för mig är frukosten dagens viktigaste mål, och jag lägger gärna 5-6 points där. Och så vill jag bli mätt. Det är därför de heter Konsulentens mättnadsbullar, för de här klarar man sig länge på, särskilt om man tar rejält med grönsaker också.
Bullarna fryser man in och tar bara fram och tinar så många som går åt. Bröd ska vara färskt!
Nu är det bara att experimentera och ta de ingredienser som finns tillgängliga. Därav Flexibilitet. Russintjuvar då?
Jo, när jag skulle baka idag, befanns det att den halvfulla russinburken numera innehöll tio stycken förtorkade russin. Så då tog jag några från julen överblivna torkade katrinplommon och skar i småbitar istället. Om det blev gott - ja, det återstår att se imorgonbitti!

Häppi nju jer

I Gaza faller bomberna. Mitt största bekymmer är att maten håller på att ta slut. Inte så att någon skickat raketer på mina försörjningsvägar eller ens blockerar uppfarten med tanks. Min lilla värld slåss med den stora. Någons - mångas - värld faller i spillror medan jag klagar över feber, ensamhet och att skafferiet bara innehåller burkar med bönor. Bara.
Min nyårsafton innehåller både champagne och raketer, fast champagnen intas i sängen och skålas i per telefon med Stockholmarn som har bara citronvatten att klinga med och raketerna är ofarliga fyrverkerier som jag hör men inte ser.
Min tristaste nyårsafton. Hur var den i Gaza?
När barnen anländer blir jag lycklig och lättad. Jag får hjälp med veden, matlagningen och framförallt sällskap. Efter en vecka i dvala tar jag bilen och får med dotterns hjälp hem förnödenheter.
Livet kommer att återgå till det normala här. Jag kommer att ta det normala för givet. Jag fortsätter traggla med Stockholmarn, vikten, årsredovisningar, Tradera, inredningar, butiken, huset, trädgården... och trivs med det, förhoppningsvis.
Nyårslöften blir det inga i år. Jag är mycket för återbruk, så jag använder de gamla på nytt: hålla vikten, helst gå ner två-tre kilo, röja på vinden, försöka bli en lite bättre människa. Kanske genom att inte glömma och blunda för hur det ser ut utanför min egen lilla värld.