Peppad

Nu acklans!
Premiär. Inte surströmming - huvva! Nej, nu har höstterminen för ViktVäktarna börjat i Norduppland. Huka er chipsförsäljare och godisgrottor, nu komma vi som kräva morötter på bordet och gott vatten i kran!
I Tierp var di få, men de som var där hade gått ner 1,5 kilo i snitt över sommaren! (Hur gör dom?)
I Österby stod de inte långt efter: minus 1,2 kg och i Alunda 1,1 - precis lika mycket som konsulenten gått upp.
Man får summera: en blöt sommar. Regn och vin. Men nu! Som sagt.
Vi firade mc-semesterns slut med en rejäl middag på Dannemora Wärdshus. Jag trodde jag ätit det godaste jag ätit förra gången jag var där - men det här var ännu godare. (Hur gör dom?)
Inte så farligt i points heller - om man håller sig till förrätt och huvudrätt. Egentligen borde man sluta köpa och laga mat helt och hållet och bara äta en gång i veckan på värdshuset, men då får jag nog sluta på ViktVäktarna där vi talar oss varma för lagom mycket mat flera gånger om dagen.
Det är skönt att vara tillbaka i huset. Skönt att städa, klippa (o)gräset, göra upp nya planer, möblera om - men det gör jag ju alltid. Nu gäller det att inte accsa för fort.
Det finns vissa (stockholmare till exempel) som lägger sig och sover när de behöver. Som säger att nu får jag krupp och så drar de till frid och ro och så är det bra med det. (Hur gör dom?)
Nu är det tid för människovänliga, fasta rutiner. Tid för höstpromenader och för eftertänksamhet. Vad jag ska tänka på framförallt är hur jag ska undvika att börja stressa igen.
Låt oss börja ett nytt liv, människor! Ett liv där vi tillåter oss att vara trötta när vi är det och då gör det man ska göra om man är trött: vila.
Den senaste veckan har jag legat och läst till både halv ett och två och tre. Men nu är det slut med det. Nu ska jag i säng och läsa sista kapitlet. Vojne, vojne, hur ska det gå för Harry?
Imorgon tar jag itu med verkligheten. Jag är beredd.

Sol ute sol inne

Jag har skaffat mig en liten söt välmågamage i sommar. Det var ju inte meningen, men resultatet kan inte bli så mycket annat om man 1) ligger och trynar nio-tio timmar per dygn, 2)inte går sina promenader för att det ösregnar och man inte vill 3) äter smörstekta kantareller två gånger om dagen 4) har vin som måltidsdryck och måltiderna pågår i timmar 5) inte ännu har badat eller simmat på hela sommaren för att det är så svinkallt i vattnet.
När solen lyser, det är två dagar kvar på det älskade Blåkulla och man inte gjort något av allt man tänkt utan faktiskt vilat - då förlåter jag mig själv.
Alla människor behöver vila. Det vet jag också, men som så många andra gör jag ju ett litet undantag för mig själv. Jag behöver inte, får inte vila.
Oftast brukar jag bryta nåt, krocka, få världens myskosaste sjukdomar eller gå in i väggen innan jag håller mig lugn.
I sommar hjälpte vädret och att jag var helt slut. Orkade inte ens göra något av det roliga. Nu börjar krafterna återvända lite grann, men det kunde gott få vara sommar i fem månader till.
Nu ropar gullungen:
- Ut och fiska, moster!
Yes! Here we go! Livet är underbart!