fredag 23 oktober 2009

Sova bör man annars dör man

Sjömanslivet är hårt.
När jag kommit i land och hem till bingen sov jag som ett stengolv tolv timmar i sträck. Sen har jag gått som i en dimma i två dagar, men nu börjar jag bli som folk igen.
Men det var inte baren som gjorde det och inte var det taxfreen heller och jättegod mat fanns i mässen och frukt i mängder. Jag har väl aldrig sett så mycket frukt! Och det gungade inte ens.
Alla var jättesnälla, och jag fick hjälp att hitta till och från hytten och mässen och konferensrummet där jag skulle träffa dem i personalen som vill gå ner i vikt. Taxfreen hittade jag på egen hand, men barerna har jag lyckligtvis inte snitslat mig fram till ännu. (Sen ryktas det om att det finns både fika och nattamat i mässen, men jag tror inte jag hörde det.)
Det gick alldeles utmärkt att följa kostprogrammet ombord. Jag lärde mig av kapten och styrman och kryssade som de gör mellan kobbar och skär mellan smaskiga kakor och potatisgratäng och hittade i hamn: till salladsbuffén - mums!
Problemet var sömnen.
När jag skulle lägga mig efter anspänningen och den stressiga dagen gick det inte att släcka. Jag tryckte på alla knappar som fanns, men det envetna lysröret över hatthyllan sken som en fyrbåk.
Det hade säkert med säkerheten att göra, tänkte jag, och resten av natten tillbringade jag i fotänden av sängen med kudde över huvudet och täcket därtill och tankarna på Estonia och räddningsflottar och höga vågor. Och på att om jag kom levande ur det här måste jag köpa ögonmask och draperier och vikskärmar till nästa vända.
Dessutom hade jag ju inte fattat det här med tiden.
Jag har problem med klockan i vanliga fall. Analogt och digitalt och ferbålt fervillande. Nu tillkom finsk tid. Eller det gjorde det inte alls, men det trodde jag, så jag ställde mobilen en timme för tidigt.
Morgnar är inte min starka sida, om man säger så.
Nå slutet gott, allting gott: Massor av trevliga människor med fina ränder på jackorna. (Såna vill jag också ha.) Hemsk musik (men det visste jag ju redan). Whiplashen gillade inte att jag köpte full ranson, men det gör förhoppningsvis gästerna som kommer imorrn. Nästa tur vet jag hur man gör med det mesta.
En bra sak med att handla i taxfreen: Snälla M berättade att knappen till lysröret sitter på panelen alldeles bredvid huvudkudden...

tisdag 20 oktober 2009

Min nya karriär

Jag har hittat mitt kall. Jag ska gå till sjöss. Adjöss.

lördag 17 oktober 2009

Hej och hå jungman Jansson

Ja, det här går ju lysande. Ett kilo ner sen i måndags då jag började med hyschhyschhysch. Helgen är utmaning nummer ett och igår gick det bra och hittills idag med. Middagen kvar och några Points till vin också. Men sen!
Sen ska jag ge mig ut på äventyr. Vojne, vojne.
Jag ska mönstra på.
Jag som blir sjösjuk bara jag ser en marinmålning. Jag som inte kan se en hylla med taxfreeToblerone utan att ladda upp ett årsförråd. Jag som inte kan ha en bar inom räckhåll utan att testa deras ginkatonca. Jag som avskyyyyyyyyyyr dansband och disco och folksamlingar. Och har cellskräck. Och är rädd för vatten. Och villar bort mig på båtar större än en tvåmanseka. Och blir helt galen om jag inte har tillgång till frukt och mat och riktigt te på mina bestämda tider. Och hur ska jag kunna följa hyschhyschhysch ombord?
Arrrgggghhhhh!
Imorgon börjar jag som ViktVäktarkonsulent ombord på Cinderella.
Det ska bli najs.

söndag 11 oktober 2009

Personalmöte igen

Vad gör ViktVäktarkonsulenterna på sina personalmöten?
Jo, det ska jag tala om: Vi vägs.
Därefter äter, fikar, äter, dricker, dricker, dricker, äter, fikar, äter, och fikar vi.
Så kanske det presenteras lite nyheter och då applåderar vi lite försiktigt. Om nyheten inte gäller godis förstås. Då blir det tjo och tjim och applåderna vill aldrig sluta.
Ja, det här ska bli kul. Say no more.... den som går på möten får se. Tids nog.
Sen blev jag guldkonsulent igen. Tack, kära medlemmar!

torsdag 1 oktober 2009

Plommonmos och äppelkompott

Idag har jag kört äpplen och plommon i den mixer som kallas gräsklippare. En halvtimmes slit i frodigt, långväxt gräs fick utgöra dagens motion.
I gräset doldes kilovis med äpplen och ruttnande, frostbitna plommon.
Inte har jag gjort nån plommonmarmelad. Vad ska jag liksom med det till? Jo, förstås: Stockholmarn.
Äppelmos har det heller icke blivit. Några plommonkakor och äppeldito, förvisso. Men vad det skär i hjärtat att se frukten förfaras! Visst, man kan skänka bort den, och det gör jag, men de flesta härikring har fullt sjå med sin egen skörd.
Alla de kära frukterna som gick till spillo inspirerade emellertid till dagens middagsrätt. Vi kan kalla den:

Husmoderns revanschpasta
1 gul lök, hackad
2 vitlöksklyftor, hackade
2 syrliga äpplen, rivna
1/2 kålrabbi, riven
1 näve trattkantareller eller annan svamp
1 tsk olja
6 hg nötfärs
4 msk tomatpuré
1 tsk sambal oelek
salt, svartpeppar
timjan
rosmarin
4 dl Milda mat extra 4 %
10 plommon i småbitar
basilikablad

färsk fullkornspasta
parmesan

Fräs lök, vitlök, äpplen, kålrabbi och svamp i oljan. Bryn köttfärsen vid sidan om. Tillsätt, krydda. Tillsätt tomatpuré och Milda mat extra. Låt puttra några minuter. Tillsätt plommonen och låt dem bli varma. Garnera med färsk basilika. Servera med färsk pasta och toppa med några varv på parmesankvarnen.
Inte så pjåkigt.