Jag kommer ihåg Aylin när hon strax före sommaren 2006 plötsligt stod framför vågen och bistert spände ögonen i mig.Hon vägde 96 kilo, var fåordig och gav ett buttert intryck. Det var de där gröna ögonen som gjorde att jag inte fick skrämselhicka.
De gröna ögonen tillhörde en inspärrad prinsessa, som var fast besluten att ta sig ur sitt fängelse.Min uppgift blev att förse henne med verktygen som skulle göra att hon kunde bryta sig ut.
Men - jag tyckte att jag hade smugglat in en bågfil - då drog hon igång motorsågen.
När jag givit henne en liten knackelibankhammare, svingade hon storsläggan.
Mina kinapuffar ersatte hon med ett lass dynamitgubbar.
Kort sagt: Hon var fruktansvärt målmedveten.
Ett drygt halvår senare stod hon där - vacker och fri och sårbar - av sin egen kraft. Som en fjäril som brutit sig ur sitt hårda puppskydd. Nu flyger snart fjärilen till New York med sin make. Årets viktväktare blev hon och vann resan.
Vad vann hon mer?
Hälsa, kondition, självförtroende och glädje. Dessutom en plats i våra hjärtan och en funktion som en mycket god förebild för oss andra.
Grattis Aylin!
