onsdag 23 maj 2007

I mänsklighetens tjänst

Jag och den trogna qepta-bilen är på väg i solen till metropolernas metropol: Tierp. Ute i god tid är jag ganska nöjd med mig själv och sitter och funderar på dagens lektion när qepta-bilen plötsligt saktar in utan att jag bromsat. Som soppatorsk, fast med full tank. Igår tittade jag på milmätaren och såg att jag precis passerat 26 000.
- Uj,uj, nu kommer nåt att gå sönder, tänkte jag då.
- Hallå, bilen! Inte stanna, vi är bara... ja, var är vi nånstans?
Ingen aning. Skog och åkrar. Jag har kört i elva minuter drygt. Då har jag nog passerat Örbyhus. Förvirring. Ringa först eller öppna motorhuven och glo först? Båda samtidigt, men eftersom jag inte får upp motorhuven ägnar jag mig åt ringande och travar iväg med varningstriangeln. Långtradarna dånar förbi. 292:an utan vägrenar vid tiosnåret är fullt av dem. Här räcker inte med att ringa en vanlig bilmek, här krävs superhjältar. Naturligtvis har vi såna i Österbybruk, vad trodde ni?
- Österbydäck.
- Nej, vi har inte tid.
- Egentligen.
- Och alla utbytesbilar är bokade.
- Vi kommer om tio minuter.
Jag ringer lokaluthyraren och ber henne sätta upp en lapp om att ViktVäktarmötet är inställt på grund av bilhaveri. Sen sätter jag mig i diket och skrapar de trisslotter jag fick av SKB för att jag var så snäll och lät mig intervjuas häromveckan. Måtte det bli vinst! Eller ska jag ge dem oskrapade till SuperSören i utbyte mot bogsering och reparation? Semestern ser ut att frysa inne. Shit! Förebrående bligar jag på qepta-bilen, som låtsas om ingenting.
Tio minuter senare bromsar två bilar in: en reparationsbil och en utlåningsbil.
- Åk till jobbet nu! säger SuperSören. Jag bokade om.
Jag hinner precis slänga upp sista godislådan innan första medlemmen dyker upp. Efter henne kommer tio till. Slut.
- Hallå, tierpare! Wake up! Här har SuperSören och jag gjort allt för att det ska bli viktnedgång och hälsosam livsstil i Tierp - och?
Nåja, de rara medlemmarna som kommer har i snitt gått ner 7 hg. Vackert så, även om det senare visar sig att de inte klår Österby, som är 27 till antalet och gått ner 9 hg per person.
Mellan tierpsklassen och österbyditon far jag med cykeln på cykelhållaren för att lämna tillbaka utlåningsbilen. Redan på håll ser jag qepta-bilen stå och flirta med mig. Lagad och klar!
- Det var ingen fara, bara bensinpumpen, det kan du väl jobba ihop före semestern, telepaterar han.
- Passa´re så ´ru inte får leva på biltemaolja hela sommaren, din spelevink! väser jag på väg in till verkstadskontoret där jag tar emot räkningen. Puh, inte totalkatastrof i alla fall och jag får betala när lönen kommer. Trisslotterna behåller jag: fyra nya lotter, fyra nya chanser att kunna pusta ut.
- Eller så byter jag ut dig mot en Jagga, säger jag sammanbitet till qepta-bilen när vi rullar ut genom grindarna mot nya äventyr.

måndag 14 maj 2007

Fett me´ kärlek

Sen lättnaden dagen efter jubileumspartajet, när jag vägde in på en vikt inom ramen, gick det lekande lätt och hektona tappades i takt med dysterheten. Fortfarande hade jag dock inte nått mitt mål: att vara på målvikt en onsdagkväll med jeans. Nu var det dock bara en fråga om dagar. Då kom sista april, av de fåvitske kallad Valborg.
I vanlig ordning projicerar jag alla mina egna laster på mina stackars medlemmar. En del ser lite förskräckta ut, medan andra nickar instämmande: jo jag har också tuggat i mig tio flatbröd sammanpressade med Bregott emellan som klister....
Ibland tror jag att jag har (haft)alla laster, men jag har aldrig knarkat, är ingen glassmissbrukare och dricker inte kaffe - fast man blir nog tjock bara av glassen...
Efter Sista april har vi tittat djupt i glaset på mötena och varit fast beslutna att ta det lugnare med vinet. Har konsulenten levt som hon lär? Nä.
Eller jo.
Tänk om jag inte jobbat på ViktVäktarna eller gått dit regelbundet som Guldmedlem! Då ni: då skulle jag ha ostfrossa med vin i sängen varannan kväll (och varannan skulle jag jaga livet ur mig i joggingspåret för att försöka springa ifrån det dåliga samvetet och de snabba skuldkänslorna).
Nu har vi skött oss sen i lördags, ja, söndags morse alltså, Stockholmarn och jag.
Idag jobbade jag sent med inredning i Knutby och han hade lagat köttfärssås och spaghetti. Jag hade bett honom riva i grönsaker i såsen och det hade han gjort. Dessutom spetsat den med lite intressanta smaker: soltorkade tomater, russin och hackade oliver. Gott!
Och köpt fullkornspasta hade han gjort, trots att han tycker bättre om blek. Sån tur att han ställde pannan på spisen. Hade den stått på bordet hade det blivit en extra portion.
- Jag har stekt utan fett, meddelade han försynt.
Det kallar jag kärlek, det. Fett me´kärlek.