Bananer, bananer, bananer

Ända sen jag var tonåring har jag lidit av depressioner. De bidrog till övervikten, men redan som trettonåring tyckte jag att jag var jättetjock. För några år sedan såg jag ett utdrag ur skolhälsovårdens anteckningar. De visar att jag vägde 46 kilo när jag började sjuan. Inte så överviktigt. Men viktigt.
Vad formar vår självbild? Vår självkänsla? Vårt självförtroende?
Mitt självförtroende har alltid varit mycket gott och jag vet att jag klarar det mesta om jag vill. Och jag vill väldigt mycket.
Självkänslan däremot har varit usel. Den har jag matat med choklad, men det var bara magen som växte.
Någon gång i tjugofemårsåldern - långt före SSRI-preparat och fysisk aktivitet på recept - fick jag rådet av min läkare att gå ut och gå.
- Bara gå. Fundera inte så mycket och fatta inga beslut innan du tagit en rejäl långpromenad.
-Inte tänka, bara gå, inte tänka bara gå, blev mitt mantra den vintern där jag travade kors och tvärs genom staden. Det gick att gå i takt med de orden och när våren äntligen tittade fram med sitt ljus i mars, hade jag inte bara börjat se klarare själv, utan även fått syn på mina kommande barns blivande far och gått av mig några kilo.
Ett annat råd jag fick av Bobo var att käka bananer.
Hjälp, vad rikt Chiquita vart på mig. Jag levde på bananer och promenader.
Långt senare har det visat sig att bananer innehåller ämnen som gör att man känner sig mindre nedstämd.
Man blir inte tjock av bananer, tvärtemot vad en del tror - särskilt viktväktare som undviker bananer därför att de innehåller points. De innehåller också en massa fibrer och vitaminer och kan som sagt göra en del för humöret också.
Många antidepressiva ökar aptiten och man går upp i vikt. När man rådgör med sin doktor kan det vara på plats att berätta att viktuppgång är något man vill undvika och att man därför önskar ett preparat som inte är känt för att ge denna biverkan.
Det allra, allra bästa är att röra på sig. Helst utomhus under dagtid. Då kan man hålla vikten trots läkemedel. Man får in bra rutiner och hinner inte trösta sig med choklad hela tiden - så packa ryggsäcken med bananer och gå ut i naturen i sommar. Inte tänka bara gå!

Små grodorna

Midsommarafton var blöt. Den feststämning som inte regnade bort späddes ut av alla snapsar som hinkades runt omkring. För en gångs skull var jag inte värst; snaps har inte varit min grej sedan en sista april för länge, länge sedan.
När alla norénpjäser spelats färdigt och vi inte var så många vakna skruvade vi ner Stockholmarns Dundervagns superdisco i ladan och gav oss ut till stiliga midsommarstången på tunet. Jag hade lovat tänka på medlemmarna och dansa Små grodorna med riktiga höghopp och löften är till för att hållas.
Regnet ploppade på och vi hoppade på. Fem hopp senare kände jag att det var bra. Sen jag gick jag och lade mig medan kortspel tog vid i köket.
Helgens mat var bra. Så skönt när folk har med sig goda, fräscha rätter med mycket grönsaker. Dagen efter langade tyvärr någon fram ett par chokladkakor och sen var det kört.
Det är konstigt. Godis är jag sällan sugen på numera, inte när jag vet att jag kan få ta en vv-godisbit om dagen, om jag vill. Sen räcker det att någon ställer fram vanliga sötsaker för att ett fullständigt tyrannosarisktreginamonster ska bryta fram ur mitt inre. När vi sen körde hemåt på söndagen och Stockholmarn sa att vi kunde stanna i Hummelsta och köpa en påse lösgodis började rena feberfantasierna ta form och skumdelfiner, blåa violelefanter och mintchoklad fladdrade förbi hjärnans lustcentrum i en virvlande kavalkad. Lite till sans kom jag när först Stockholmarn sa att jag inte skulle få följa med in och sen när dottern bad att de kunde gå in och köpa nåt som inte var alldeles för onyttigt, för då skulle mamma bli arg. Ha! Mamma som drömde om att köra huvudet ner i en ICA-kasse lösgodis och tugga.
Gud grep in och såg till att vi hamnade i bilkö och kom till Hummelsta nio minuter efter stängningsdags.
Åter till verkligenheten. Sista veckan före sommaruppehållet. Tierp är tomt så när som på några envetna entusiaster. Österby och Alunda håller stilen och alla går de ner i vikt. Det är fantastiskt när människor bestämmer sig för att göra något gott för sig själva och verkligen gör det.
Företagsgruppen låter mig få vara med på en mailinglista som pågår hela sommaren. Varje fredag ska vi väga oss och rapportera till varandra. Skönt att ha lite koll. Dessutom blir det två pass i Mjölby som kassör i juli.
Må även de högre makterna stå oss bi och milt men bestämt förhindra urballningar av alla de slag! Amen.

I natt jag drömde

...att det var snöstorm och trafikkaos och att jag måste ta mig till Västerås som var Tierp och hålla viktväktarmöte. Samtidigt ringde min kollega i en annan klass och sa att hon inte kunde komma för att det inte gick att ta sig fram. Det betydde att jag skulle få ha alla mina klasser ensam och dessutom en extraklass för några som var för blyga för att gå i ordinarie klass.
Jag sprang längs motorvägen och kröp under snöformationer. Idiotiskt att inte ha på sig några ytterkläder, men jag måste fram. Halvvägs insåg jag att jag glömt viktväktarväskan och måste springa tillbaka. Jag var dödligt trött.
En medlem från Alunda kom till den blyga gruppen och ville gå där och att jag skulle ha ytterligare en klass i Alunda. Jag insåg att jag inte skulle få något betalt för någon av extraklasserna och att alla tyckte det var helt i sin ordning. Att vara konsulent är väl ett kall?
Kallsvettig vaknade jag.
Det är dags för semester, tror jag.

Val

Alla val vi gör här i livet. De som leder nånstans eller inte.
Man väljer gymnasielinje. Fel. Det gör att man blir diversearbetare istället för spjutspetsnågot.
Man väljer far till sina barn - och det vart ju bra, även om kärleken inte höll hela livet.
Man väljer bil. Ibland hjälper inga superhjältar. I tisdags la den nya bensinpumpen av i Vattholma av alla ställen. (Jag som alltid gnäller över vattholmamiffona som inte kan köra bil utan lusar sig fram längs 290:an.)
Man väljer om man ska bli fet eller inte.
Hallå! Stopp, stopp, stopp! Det är väl inte så himla enkelt?
- Nä, sa hon trött, enkelt är det inte. Vem sa att det skulle vara lätt?
Det som är lätt är att inte vräka på mer olja/ost/grädde/smör än det behövs och det behövs mycket, mycket mindre än man tror.
Nåt annat som är lätt är att inte köpa hem det man inte klarar av att ha hemma. Det fodrar visserligen självinsikt och en stöttande omgivning, men särskilt svårt är det inte.
Att bestämma sig för att våga prova nya rätter, nya grönsaker, nya grepp och utmana sin fördomar är inte heller svårt.
Allt annat är svårt.
Det är svårt att gå ner i vikt om man inte är motiverad.
Det är svårt att vara glad när ens stockholmare bor i Närke.
Imorgon är en ny dag med nya val: eon eller Vattenfall? DN eller Svenskan? Vatten eller vin? Bregott eller Lätta? Motion eller TV?
Att låta bli att välja är ett val.