Je vål så sinnu

I morse såg jag i tidningen att ViktVäktarna i Östhammar har gått ner ett ton.
Hmm. Märkligt. Det finns ingen viktväktargrupp i Östhammar. Det fanns, men den stängdes till sommaren. Jag har jobbat där.
I Österbybruk finns det dock en rasande aktiv grupp och den gick ner drygt ett halvt ton förra året.
Österbybruk ligger i Östhammars kommun. Kan det vara den sammanlagda vikten för den före detta gruppen i Östhammar plus österbygruppen som avses?
Vi i Österby har ju gudbevars en titel att försvara, så det är noga med siffrorna!
Je vål så sinnu, som min före detta man skulle ha sagt. Je vål så sinnu när jag inte får någon information så jag kan svara korrekt på människors frågor. Je vål så sinnu, men jag vet inte riktigt än vem jag ska vara arg på, så jag får väl återkomma till det och istället berätta om hur det gick igår.
Det gick kalasfint: massor med points, men inte så många som det kunde ha blivit, och när det var dags att gå hem återstod fyra små chokladflaskor med whisky i.
Dem gömde jag inte under sängen för att gotta mig åt vid något ensamt tillfälle. Nänä. Istället smugglade jag ner dem i en ryggsäck som tillhörde en av gästerna, så dessa kalorier försvann gudskelov ut ur huset. Och gästen han både tâlar jamska och kan bli huskut sinnu han med, så då kan han behöva ett motgift. Välbekomme!