Bot, bättring och askes

Man somnar inte alltid som en viktväktare, men man vaknar som en.
Måndagar är inte kul.
Nej då, Apotekarn hade inget lösgodis den här gången, men hur det nu var blev det jag som åt upp all skaffning. Så måndagen tillbringades i ruelse.
Nu har det nya livet börjat. För det första ska jag återuppta en gammal tradition från mitt tidigare liv: en vit månad i februari. Det passar bra. Dels är det en väldigt kort månad, dels brukar det just inte vara några kalas, dels är det härligt att tydligt se ljuset återvända och känna energi och krafter rinna till igen efter vinterdvalan.
Ljuset och värmen längtar jag väldigt mycket efter just nu. Sedan åtta dagar är vattnet i köket fruset. Disken hopar sig och allt blir så mycket krångligare. Rinnande vatten är en gudagåva. Jag går och sneglar på den där kranen en gång i kvarten, rättar till värmefläkten, men inget händer. Jag kånkar in ved och eldar i alla kakelugnar och spisar för att mota kylan. Det blir mycket rörelse som känns skön efter sex veckor i, om inte stillhet, så i frustrerad orörlig klumpighet.
För det andra kommer nu ljuset, snart kommer värmen. Det är bara att bylta på sig och gå ut och gå. Lycklig jag som har en Stockholmare att promenera med!