Kärs och kvickrot

Min trädgård är en kulturträdgård. Ogräskultur mest, men långsamt börjar andra kulturväxter synas och ta plats. Efter att ha bott här i fyra år börjar jag bli på det klara med vad jag vill och har också fått lite energi till att börja tampas med naturen.
Tidigare rabattanläggningsförsök blev maskrosodling på nolltid. I den rabatten ligger mest tegelpannor nu och växer oregano i mängd - vad nu den kom ifrån.
Stockholmarn har tagit ner en massa sly och gjort luft och ljus och nu försöker jag få de spelberoende tonåringarna att lyfta blickarna från dataskärmarna och använda sin muskler till nåt vettigt: klippa gräs och släpa undan ris. Varje tonårings dröm.
Den senaste veckan har jag ägnat åt att sätta potatis (lite sent...) och gräva upp ett gammalt land där jag under årens lopp gjort små hål i grästorven och petat ned några kryddväxter och kallat det hela min kryddträdgård. Nu kunde jag inte längre se eländet, utan hämtade spaden.
Det är fantastiskt vad kärs och kvickrot har mycket rötter. Vackra, vita, som slankig spaghetti. De ser rätt smakliga ut och det är hopplöst att bli av med dem - jag vet ju det.
(Kärs går ju att äta och jag har försökt, men tappade aptiten sen jag hittade en stor saftig spindel i min kärssallad på tallriken, en halv spindel, resten hade jag nog tyvärr nyss konsumerat. En halv point.)
Jag tröstar mig med att varje sockerbit grässvål jag gräver upp ger motion. Gräva, gräva, gräva, gräva. Slita, lyfta, skaka, slänga i skottkärran. Igen och igen och igen. Däremellan ge rallarsvingar åt myggen. Jag ser ut som en dansande fågelskrämma.
Min kära vän Filifjonkan kom förbi och sa att trädgårdslandet klädde mig. Vänligt sagt. Vi gick i ett landet och jag, eftersom jorden duschar hela mig när jag skakar tuvorna.
Undrar hur många bonuspoints det blir. Inte så många som jag vill tro, antagligen. Svettig blir man, men inte anfådd, och så njuter jag och det måste vara fel: bonuspoints ska väl göra ont och vara ett sablans elände?
Tänk nu bara om jag fick sköta eller inte sköta min trädgård i min takt, att få känna frid och ro där efter långa arbetsdagar utan att behöva bry mig om sysslolösa gräsmattefascister som har synpunkter på mina prioriteringar.
Isch - ogräs är bra att avreagera sig på också! Imorgon ska vi fajtas igen.