Nej tack

Igår vad det ja tack för hela slanten: ja tack till fyraårskalas med hemgjorda mandeltårtor, petit chouxer och kringlor. Kringlor..... mmmmmm.
Dessförinnan var det Ernstspel med bilar - Ahlgrens - och bilar de´en mitt liv de se´.
Och sen ville Stockholmarn appselut bjuda på restaurang - och vildsvinsfilé är det bästa man vet, med svartvinbärssås och Caberenet Sauvignon därtill.
I natt mardrömmar.
I morse kantarellpromenad före nio. Sen Malexander runt på cykel. Här finns backar, vill jag lova! Idag nyktert, städat och jordgubbar i solen på verandan. Pust!
Innan vi flög till Blåkulla bjöd U på jordgubbar och vin i trädgården.
- Ja, tack! sa man då.
- Då kanske du vill ha lite ost också?
- Nej, tack. det blir så bra med jordgubbar.
Sen när det vita vintet var urdrucket:
- Nu kanske du vill ha ett glas rött?
- Nej tack, det här var precis lagom, tack så mycket.
Jo ni, till och med jag kan säga nej tack ibland.
Man behöver inte säga nej tack till ALLT roligt, men om man kan klämma fram med nejet ibland blir man så stolt över sig själv efteråt. Kanske man skulle testa det: ja tack bara var tredje gång?
(Förresten tog jag bara en kringla fast jag ville ha sju, så det så!)