Regnhumör

Före syndafloden bredde sommaren ut sig som en outforskad kontinent framför oss. Det fanns bara möjligheter, bara trevliga vänner och släktingar som bjöd in till spontanfikor och grillkvällar. Extrapointsen bekymrade inte. Sommarn är lång och man kan promenera, spela tennis och simma bort blåbärspajerna och vinet.
Nu sitter vi inne och huttrar. Matkällaren är vattenfylld. Klafs, klafs låter det när vi går genom hällregnet till dasset. Vattnet står oss hit upp och humöret sjunker i samma takt som vattnet stiger. Vi tär på förråden. Vinet vi skulle bjuda vännerna på dricker vi upp själva.
Som tur är finns inga affärer här ute i skogen så vi kan inte springa och köpa alla de onyttigheter vi skulle vilja trycka i oss; för det är ju det man vill göra när det regnar på semestern: äta, tugga, dricka.
Det är ju inte precis så att vi är sysslolösa. Både Stockholmarn och jag har jobb med oss: artiklar som ska skrivas, hemsidor som ska snickras, mässor som ska marknadsföras. Dessutom har jag en blå IKEA-kasse full med fotografier som har väntat i åtta år på att klistras in i album, tre påbörjade stickningar, ett antal sy- och inredningsprojekt, kakelfog som ska appliceras, grejer som ska skruvas upp, en trave böcker som vill bli lästa, alla vårens olästa dagstidningar….
Nä. Orkar inte. Vill inte.
Sjön suger. Undrar om det finns nåt ätbart kvar i frysen?