Gammal och vis?

Levergryta trodde jag väl aldrig jag skulle äta igen i mina dar.
Kan det vara visdomen som smyger sig på så här en vecka efter femtioårsdagen?
Andra turen med Cinderella. Inte lika nervös som förra gången, men tillräckligt hispig för att den blide Stockholmarn ska få något mörkt i blicken.
Och när Stockholmarn får nåt mörkt i blicken framstår eventuella havets fasor som bagateller. Det är som när man nypte sig hårt i armen som barn för att slippa känna att det gjorde ont när man slog sig på knät.
I mässen serveras alltså levergryta. Det har man inte ätit sen omyndiga dagar. Och det var fantastiskt gott. Till detta pressgurka (ljuvligt) och kokt potatis. Hur mycket points innehåller en levergryta med bacon? Hur man än slår i sina böcker hittar man inte denna rätt. Den försvann med folkhemmet kan tänka.
Svensk husmanskost har aldrig varit något jag någonsin övervägt att servera hemma. När det finns italienskt! Indiskt! Thailändskt! Kinesiskt! Libanesiskt! Indonesiskt! Marockanskt! Turkiskt!
Flera i personalen kommer och vill veta. Vi enas om att det måste bli ungefär som köttgryta. Enligt Restauranggudien 7 Points. Ok. Det var det sannerligen värt.
Idag ställer havet till det.
Det gungar lite och vågen får spel. Det diffar på två kilo beroende på om vi befinner oss på toppen av vågen eller i en vågdal. Fascinerande. Detta med vikt är minsann ingen exakt vetenskap ombord.
Den här resan har jag släckt belysningen och kunnat sova. Jag har hittat vinbaren, men bara rekat. Jag har läst på matsedelarna utanför restaurangerna. Om den blide följer med på nästa resa lär det inte vankas levergryta...