Jag kan jag vill jag törs

I går kväll när jag tittade ut genom hyttfönstret, ner i det svarta vattnet där isflak stora och små trängdes undan av Cinderellas stäv insåg jag att man inte överlever mer än nån minut om man faller i. Ganska snart lät jag gardinerna dölja det fascinerande och äcklande skådespelet.

Samma gardiner drog jag några timmar senare isär och skådade ett Tove Janssonlandskap höljt i dis och ljus.

Havet är liksom trögflytande idag. En vit sol skymtar mellan molnskyar och klär kobbar och skär i ett ljus så starkt att man inte kan titta direkt på dem.

Vattnet stelnar sakta.

I natt plöjde stäven genom isen, som om någon oupphörligen skakade en jättlik shaker intill mitt öra. Ändå gick det att somna.

Jag måste ha tillit till att kaptenen sköter sitt jobb, att skeppsbyggarna konstruerade bogvisiret - om det nu finns nåt sånt på det här skeppet - på en ointagligt sätt, att livbojarna flyter, att spelen som ska fira ner räddningsflottarna löper som de ska, att brandsläckningsutrustningen är provtryckt, att besättningen kan kommunicera och orka rusa upp för alla trappor till räddningsstationerna...

Inget av det här kan jag kontrollera. Jag måste ha tillit.

Utan tillit stannar världen. Utan tillit krymper jag världen för mig själv och mina nära.

När jag inte tror på mig själv kan jag inte känna tillit till andra.

För varje sak jag bestämmer mig för att våga, trots att jag inte riktigt vågar ökar min tilltro till mig själv.

Jag kan klara av det mesta jag föresätter mig.

Att våga minska i vikt och ge upp tryggheten jag sökt och funnit i ångande, härlig mat i stora lass, eller choklad som sakta smälter i munnen, är att våga sig ut på slak lina. Men med tilltro till att jag klarar det och att kostprogrammet fungerar och att konsulenten sköter sitt jobb och vet vad hon talar om - då går det.

Tillit, ökande självkänsla, motion och envishet gjorde att den lilla Cinderellagruppen gick ner 16 kilo från november. Östhammarsgruppen minskade 208 kilo sen april och Österbybruksgruppen gjorde sig av med 217 kilo fett på ett år.

Tillit är en palindrom. Ordet blir lika vare sig man läser det fram eller baklänges. Det går inte att jiddra med betydelsen av tillit.

Själv drar jag dock gränsen vid att flyga. Basta. Nån måtta på galenskaperna får det vara.