Leonardo och jag

Jaha, då har man öppnat två nya klasser då. Inte problemfritt, oh no, men alla stolar var på plats. Färsk frukt och lite annat smått och gott likaså. Och några medlemmar hittade faktiskt dit den första dagen. Roligt!

Lokalen är liten, men fin och mysig och det bästa av allt: Jag kan göra som jag vill! (Jag tycker mycket om att göra som jag vill.)

Alla ViktVäktarvaror står snyggt uppradade i inbyggda hyllor. Huset är ett finfint från 1930-talet. Här ska jag alltså kombinera ViktVäkteri och antikaffär.

Meh! Så kan man väl inte göra?!

Jag är så outsägligt less på Jante, på Bliv vid din läst, på Renodling är enda vägen till framgång, på Man kan bara vara bra på en sak. Spy! säger jag bara.

Väldigt tjusigt kallas det renässansmänniska. En som kan det mesta av allt. Då var det ok att vara bra på mycket. Nu får man inte ens säga att man är bra på nåt.

Jag är usel på ekonomi. Jag suger på siffror, som jag gärna kastar om lite huller om buller som det ser trevligt ut och jag är apdålig på att städa.

Men en del saker kan jag och dem vill jag syssla med. Tack.

Leonardo var geni. Det är inte jag, men jag gillar att hålla på med många olika saker och att försöka bli bra på dem.

Så när jag får min artikel färdigskriven (en annan gren av verksamheten), ska jag montera upp hyllor i mina nya affär och sen kommer det roligaste av allt; att varsamt plocka fram alla fina nedpackade glas, vaser, skålar - you name it - och äntligen, äntligen vara i gång i världens bästa stad igen!

Och sen, redan på tisdag, är lokalen ommöblerad till ViktVäktarlokal ånyo, redo att ta emot horder på sisådär 20 pers. Wish me luck mot byråkrati, Jante, snöoväder, glömda nycklar, tomma bilbatterier, etc etc!