- Gå förbi Karamellkungen! löd rådet inför påskhelgen.- Och lämna bort ungarna om du vill hålla vikten! skulle jag vilja lägga till.
Stockholmarn och jag for till Blåkulla på torsdagen. Vi tog Volvon. Ungarna lämnade vi hemma och godiset också.
Fy, så sorgligt det blev.
Tja, godiset hade man väl kunnat klara sig utan ändå kanske, åtminstone de fyra kilo jag brukar köpa, men det blev liksom ingen riktig påsk när barnen inte stimmande och stojande for fram som tre vilda tornador i jakten på godiset som deras mor brukar gömma på de mest dammiga ställen det vinterståndna sommarhuset kan uppvisa, alltmedan hon själv trycker i sig chokladöverdragna skumbananer så de sprutar ut genom öronen.
De ställer inte upp på att stoja, stimma och tindra med ögonen längre, di där onga. Gossarne sitta vid sina datormaskiner och tösen jobbar i affären åt mor.
Jaha, ännu en anledning att frossa borta. Man får hoppas på barnbarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar