Insnöad

Klockan på kvart över sex. Trots att jag hört stormens dån hela natten pulsar jag ut och sätter i motorvärmaren. Måste ju hämta tidningen också. Ha! Hur skulle tidningsbudet ha kunnat ta sig fram?
Bara att inse att vi inte kommer nån vart idag. Dottern missar skolan. Jag missar Bruno K på Södra teatern. Jaha.
Först är det lite spännande. Sen frustrerande. Ätimpulserna dyker upp. När jag inte kan göra något av alla ärenden som var inplanerade till idag ökar rastlösheten suget efter något. Men på lördag är det personalmöte på ViktVäktarna med invägning. Denna vecka ska jag väl kunna skärpa mig?
Ut och skotta snö. Men det är lönlöst. Snön är för tung och jag har fyrtio meter uppfart att skotta.
Skriver en artikel. Tar en apelsin. Ont i ryggen.
Snön fortsätter falla. Dottern surnar till. Vi sätter oss i biblioteket och läser högt om hennes stjärntecken ur en mycket gammalmodig bok med könsroller så stereotypa att vi gapskrattar. Skönt att få ägna sig åt totalt onyttiga aktiviteter. Ingen av oss orkar städa, som vi borde.
Rester till lunch. Inte så mycket mat hemma. Vem vet när vi kan komma till affären igen? Bäst att hushålla.
Fikasug. Morr! Ingen getmese i sikte. Gunn-Britt! Svealandskött! Dubbelmorr! Hittar en nästan tom burk bortglömd exklusiv fikonmarmelad. Ett tunntunt lager på kanelknäcket får det bli.
Inser att jag inte kommer att kunna ta mig ut till vikariatet i Norrtälje imorgon. Jag får antagligen vänta till våren innan jag ser civilisationen igen. Mailar regionkontoret och ber dem ställa in.
Tittar ut för nittiofemte gången. Snö.
Kommer inte iväg till posten heller med Traderapaketen som ska skickas idag.
Tur att vi är friska. Tur att vi har ström och vatten. Tur att räven tog hönorna i somras.
Sugen.
Nej, elda på! Snart är veden slut. En vedspis, en kakelugn och en kamin igång. Vill INTE pulsa till vedboden. Snötäcket är 80 centimeter på sina håll. Fyrtio som minst.
Äntligen får man tänka på middag. Klyftpotatis och sallad, mums. Och kotletter fanns det i frysen. Bra. Räcker till i morgon med.
Dotterns goda humör är åter på upphällningen. Jag vet: vi gör pepparkaksdeg!
Är det nåt jag är bra på så är det att inte äta medan jag lagar mat och bakar. Pust! Äntligen är man i sitt rätta element. Är det nån som önskar en hemmafru?