Post påsk depression

Nu är det ett år kvar. Hur ska man stå ut?
Man kan försöka tänka på allt trevligt som kan tänkas hända. Jul, och så där.
Suck.
Inte hjälper det att tänka positivt. Allt det där tramset med att man kan ersätta negativa tankar är bara blahablaha.
Ersätt chokladägg med havregrynsgröt, till exempel. Jag skrattar ihjäl mig.
Eller ersätt softa på schäslongen i sommarhuset med ett glas rödvin i handen mot att ligga i en roddmaskin i Österbys svettiga gym.
Nä, det säger sig självt.
Ett år kvar till nästa påsk. Ett år kvar innan man åter kan trycka i sig nougatägg i takt till Hisannah Hosannah i Jesus Christ Superstar och känna den lena, lena ljuvligheten mot gommen.
Ett år av självplågeri, tagelskjortor och kruska.
Jag tror jag ska affirmera mig själv som heliumballong istället.
Jaa, bra idé! Jag tycker redan jag känner linningen på kjolen strama ytterligare några snäpp. Mmm, jag tänker zeppelinare. Tjosan, där sprack sömmarna! Inget som tränger och skaver. Jag är fri från kostrådens tyranni! Nu svävar jag iväg. Lalalalalalaaa.
Adios! Vi ses i Paradis!
Dream on.
Eller ja, ok på onsdag då, på vågen.