Sockersug

Fyra dagar har passerat då hela kroppen skrikit efter sötsaker. Va fan. Borde man inte ha kommit över sånt vid mina år? Nä. Kanske inte just vid mina år.
Andra kvinnliga medlemmar vittnar om att i slutet av fyrtioåren och början av femtioorna börjar kroppen bete sig. Fullt normalt och ganska välkommet, kanske, men sötsuget?
Jag brukar skylla på Stockholmarn och hans ovilja att fria när jag mår dåligt, men kanske rår han inte för allt?
Vad kan man göra då? Kanske ge sin kropp (hjärna) lite gottis, men väl valt, och sen ut och gå. Det är faktiskt en universallösning på det mesta: promenera och komma på bättre tankar.
Själv har jag frenetiskt grävt potatis och fått smärtande valkar i händerna, ätit viktväktarlakrits och tagit konsekvenserna av det, käkat rabarberpaj med vaniljsås - åhh, så länge sen- och lagat enpointssoppa, gottgott.
Sen har jag lovat Åsa att plocka fram träningsdvd:n, får bli imorron då, ajajaj.