En av de häftigaste sakerna med att jobba med, eller för den delen vara medlem i, ViktVäktarna är alla människor.Var hade jag annars träffat den och den och den och den som jag är så glad och tacksam för att få ha lärt känna lite grann?
Övervikt drabbar hög och låg, fattig och rik, punkare och dansbandsfreak, gammal och ung, poliser och präster, kvinnor och män.
Alla står vi nakna inför varann - nä, inte bokstavligt, men vi blottar oss själva och våra svagheter. Det vi inte vill låtsas om i andra sammanhang. Vi sitter i samma båt: vi har eller har haft våra valkar som livbälten och nu ska vi lära oss simma.
Vi kan komma varandra så nära vi vill - eller låta bli.
Alla förtroenden vi ger varandra är små guldpärlor som vi gömmer. Nästa gång vågar någon annan säga hur hon faktiskt gör med maten när ingen ser på, och ingen kommer att föra det vidare, för vi har detta gemensamt. Vi känner igen, vi begrundar, vi lär och vi blir tröstade: jag är inte ensam.
I går och idag fick jag några lysande pärlor att ta fram när jag behöver mod och inspiration. Människors bästa hjälp är människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar