I mänsklighetens tjänst

Jag och den trogna qepta-bilen är på väg i solen till metropolernas metropol: Tierp. Ute i god tid är jag ganska nöjd med mig själv och sitter och funderar på dagens lektion när qepta-bilen plötsligt saktar in utan att jag bromsat. Som soppatorsk, fast med full tank. Igår tittade jag på milmätaren och såg att jag precis passerat 26 000.
- Uj,uj, nu kommer nåt att gå sönder, tänkte jag då.
- Hallå, bilen! Inte stanna, vi är bara... ja, var är vi nånstans?
Ingen aning. Skog och åkrar. Jag har kört i elva minuter drygt. Då har jag nog passerat Örbyhus. Förvirring. Ringa först eller öppna motorhuven och glo först? Båda samtidigt, men eftersom jag inte får upp motorhuven ägnar jag mig åt ringande och travar iväg med varningstriangeln. Långtradarna dånar förbi. 292:an utan vägrenar vid tiosnåret är fullt av dem. Här räcker inte med att ringa en vanlig bilmek, här krävs superhjältar. Naturligtvis har vi såna i Österbybruk, vad trodde ni?
- Österbydäck.
- Nej, vi har inte tid.
- Egentligen.
- Och alla utbytesbilar är bokade.
- Vi kommer om tio minuter.
Jag ringer lokaluthyraren och ber henne sätta upp en lapp om att ViktVäktarmötet är inställt på grund av bilhaveri. Sen sätter jag mig i diket och skrapar de trisslotter jag fick av SKB för att jag var så snäll och lät mig intervjuas häromveckan. Måtte det bli vinst! Eller ska jag ge dem oskrapade till SuperSören i utbyte mot bogsering och reparation? Semestern ser ut att frysa inne. Shit! Förebrående bligar jag på qepta-bilen, som låtsas om ingenting.
Tio minuter senare bromsar två bilar in: en reparationsbil och en utlåningsbil.
- Åk till jobbet nu! säger SuperSören. Jag bokade om.
Jag hinner precis slänga upp sista godislådan innan första medlemmen dyker upp. Efter henne kommer tio till. Slut.
- Hallå, tierpare! Wake up! Här har SuperSören och jag gjort allt för att det ska bli viktnedgång och hälsosam livsstil i Tierp - och?
Nåja, de rara medlemmarna som kommer har i snitt gått ner 7 hg. Vackert så, även om det senare visar sig att de inte klår Österby, som är 27 till antalet och gått ner 9 hg per person.
Mellan tierpsklassen och österbyditon far jag med cykeln på cykelhållaren för att lämna tillbaka utlåningsbilen. Redan på håll ser jag qepta-bilen stå och flirta med mig. Lagad och klar!
- Det var ingen fara, bara bensinpumpen, det kan du väl jobba ihop före semestern, telepaterar han.
- Passa´re så ´ru inte får leva på biltemaolja hela sommaren, din spelevink! väser jag på väg in till verkstadskontoret där jag tar emot räkningen. Puh, inte totalkatastrof i alla fall och jag får betala när lönen kommer. Trisslotterna behåller jag: fyra nya lotter, fyra nya chanser att kunna pusta ut.
- Eller så byter jag ut dig mot en Jagga, säger jag sammanbitet till qepta-bilen när vi rullar ut genom grindarna mot nya äventyr.