Hej, vilken härlig vinter!

Milda västanvindar rufsar håret när jag lufsar till brevlådan i morgonrock och träskor. Skruttet gråter blod för att hon inte kan åka skidor, men jag gläds åt varje plusgradsdag. Förra året var det 19 minus och jag var utan vatten i köket i tio dagar, för att ledningarna frusit. Elräkningarna är förvisso horribla nu också, men jag har å andra sidan värme i badrummet nu och slipper istapparna i håret om morgnarna i duschen.
Jag älskar också att åka skidor, om det är nedför. Jag tycker snö är vackert och det lyser upp mörkret. Men hjälp vad skönt att slippa skotta, kana i diket, köra fast i snövallar, halka omkring och bryta benen av sig när man försöker gå ut och gå. Och när kunde man cykla i Norduppland i januari senast?(Jojo, jag har hört talas om klimathotet och kan vara politiskt korrekt också, när jag vill.)
Om man inte har motionerat på länge och precis har fattat beslutet att göra något åt sin övervikt, då är det ganska tacknämligt att det är promenadvänligt ute.
Om knäna och höfterna tillåter är promenader det allra bästa sättet att komma igång. Man tänker väldigt bra när man går. Det är lättare att lyssna på en talbok när man promenerar än om man till exempel simmar. Man kan ha ett ärende och ett mål när man knatar (om man inte bor som motionshataren X i Österby som bara har landsvägen att gå fram och tillbaka på och därför vägrar göra det). Man kan gå tillsammans med någon annan och ha trevligt. Man kan äntligen få vara i fred. Och man bränner bra med kalorier vid så kallad lågintensiv träning som promenader innebär.
En promenad om dagen
minskar måttet runt magen!