måndag 19 april 2010

Ut på äventyr - och - Vad är tillräckligt bra?

Vilken överdjävlig vinter!
Idag är det måndag. Idag lägger jag den bakom mig. Idag ser jag framåt.
På onsdag åker Stockholmarn och jag med färjan till Gdansk för några dagars mycket välbehövlig semester. I Warszawa ska vi sen bo hos goda vänner och inkassera femtioårspresenten: en trerätters middag på stadens finaste restaurang. Det blir speciellt, med tanke på allt som hänt i Polen de senaste två veckorna och över Europa den senaste veckan.
Ibland är det tur att man är fobiker. Båtresan är bokad sen länge, eftersom jag inte flyger. Tåget är det värre med, eftersom vi inte lyckats lista ut om det går att boka via Internet i Polen. Hoppas askmolnet flyttat på sig, så att vi som håller oss på jordytan får plats på tåget.
Hur håller man nu vikten med 19 timmar färja, sex timmar tåg tre dagar med polsk mat (finns det överhuvudtaget andra grönsaker än gröna ärter i Polen nuförtin?) och säkert ansenligt med alkohol och så samma resa tillbaka?
Vad är tillräckligt bra?
Ofta har vi för stora krav på oss själva. Jag pratar med medlemmar som genomgår livskriser, sjukdomar, skilsmässor, operationer, förluster, depressioner och fortfarande tycker att de verkligen borde klara av att gå ner minst ett halvt kilo i veckan. Och medlemmar som åker på länge emotsedda resor och snarare fasar för dem än gläds, för de vet att de kommer att innebära viktuppgång eller åtminstone stillastående.
När livet inte löper som på räls, kan man inte förvänta sig av sig själv att viktnedgångenska göra det. När vi inte kan hålla de rutiner vi behöver för att ha kontroll, kan vi inte kräva att kroppen ska fungera som om vi hade kontroll.
Om vi mestadels har kontroll är det tillräckligt bra. När vi inte har det får vi förlåta oss själva för att vi faktiskt är människor. När tiden är mogen, vi mår hyfsat bra igen, har återkommit från våra resor, har rest oss från det senaste skovet - då tar vi kontrollen igen och återgår i de rutiner vi mår bra av. Då minskar vikten också. Till dess är det tillräckligt bra med - ja vaddå?
Stå still i vikt? Gå upp två kilo?
Om jag är realistisk och kör på som jag alltid gör innebär Polenresan två kilo upp. Det vill jag inte. Då får jag lov att lägga upp en strategi.
Om jag utgår från femtioårspresenten, trerättersmiddagen, så vet jag att jag inte vill välja bort något där. Då kan jag inte välja allt jag ser övriga dagar, det begriper jag ju.
I Polen dricker man öl och sprit. Det kan jag klara mig utan. Erfarenhetsmässigt vet jag att vinutbudet brukar vara begränsat. Så bra.
Den nya stegräknaren är programmerad och ska med, liksom bra skor.
Tar också med en rejäl kasse frukt och ViktVäktarbarer för sex fikor.
Mini-pc:n hjälper mig att fylla ichecklistan. Den är så himla bra på nätet!
Sen var det den noggranna mentala förberedelsen: att gå igenom alla tänkbara situationer i huvudet innan jag utsätts för frestelserna IRL.
Ok, då kan vi åka.

PS. Polentrippen gör, att det bara blir vägning och försäljning i Österby nu på onsdag. Ulla från Gimo, som är erfaren ViktVäktare och Guldmedlem, tar emot er. Hon är jättebra på träning också, så fråga henne om ni har några undringar. Tack kära Ulla för hjälpen!