onsdag 27 maj 2009

Fylla jämt och fylla samt eller fylla jämt och samt

Ikväll firar Stockholmarn sin lilla mor som fyller ojämt, fast det kallas jämt, och jag jobbar på VitkVäktarna. För ett par månader sen fyllde min lilla mor lika mycket eller litet och då körde Stockholmarn buss.
Det är mycket fylla nu.
Är det inte 75 så är det 70 eller 60 eller 50 - eller varför inte 47, för en sån födelsedagsfest var jag på i måndags.
Fyller inte folk år lite oftare nu än förr i tiden?
När man var liten fick man ju vänta i evigheter på att få fylla år. Och man kände inte så många som fyllde heller. Kan det beror på det? Att man känner så mycket folk nu att det är födelsedagskalas i princip jämt?
Det är ju roligt att det är firande och fest och glädje och glam?
Jo, det är roligt. Jag älskar lagom stora fester och allt som bjuds där: kakor, tårta, choklad, mumsmat, vin, cognac, merameramera.
Jag har en ny teori: Det är inte ämnesomsättningen som sjunker, som gör att vi går upp i vikt när vi blir äldre. Det är att vi känner så många som fyller och det blir så rajtans hela tiden.
Ja, så måste det vara. Tänker man lite framåt ser man att riktigt gamla människor är väldigt magra. Min salig mormor var 101 när hon dog och då var hon liten som sparv. Det berodde på följaktligen på att alla hennes vänner dött, så det inte var så många kalas kvar.
Men hundraårskalaset för henne - det var välbesökt och roligt. Ett sånt vill man ju gärna ha...
Alltså blir det inga förändringar. Det är äta nyttigt och röra på sig som gäller, om man ska hänga i så länge.
Man få väl helt enkelt springa till och från kalasen.