Vad hände med den här dan?Nåt mysko var det som gjorde att jag vaknade tidigt, gick upp och bakade scones och väckte alla och sen mumsade vi söndagsfrukostscones, och OSTEN åkte fram, den som bara tittar fram ett par gånger i månaden.
Sen kom det besök och då försvann resten av sconsen och - hoppsan - en äppelpaj med vanlijsås slank ner av bara farten.
Det var väl inte meningen.
En mor-son-promenad som kompensation. Inte lång, men full av lek och allvar. Därute stötte vi på Suddagumman som slog följe med oss en bit innan hon stannade och lekte med en katt.
Lite bröd behövde bakas, och idag såg de verkligen riktigt fantastiskt goda ut de där frukostbullarna, för jag hade hällt i müsli, som Gimli av någon outgrundlig anledning plöstsligt inte äter längre. Och ja, de var delikata.
Sen var klockan dags att laga mat, fastän den egentligen var mer än en timme för tidigt och ingen var hungrig, men fläskkotletterna, den rosmarinkryddade klyftpotatisen, den grekiska salladen och tsatsikin gick åt ändå minsann, för äta bör man.
Nu var jag proppmätt och fick med Stockholmarn ut på en liten kvällstur. Men han gillar att strosa, han, så där blev knappt några steg ens registrerade i stegräknarn på den lilla turen runt kvarteret.
Och nu skulle man vilja ha en stor fet grogg och ett kilo jordnötter.
Nä, tacka vet jag vintertid. Fräääs!
