Januaris anstormning uteblev. Nä, inte i storstäderna, men här på vischan var det ingen rusning till vågen direkt. Om det beror på alla varsel här i Norduppland, allmän lågkonjunktur eller att alla plötsligt är nöjda med sin vikt eller att man vill gå ner lite grann först på egen hand vet jag inte. Vi som var där ursäktade oss för att det stod plus på vågen: julen, den julen.Vid varje årskifte nollar vi viktminskningen. Det gör att när många julnjutare kommer tillbaka i januari visar statistiken plusvikt. Inte kul. Men nu har det vänt! På en månad har tierparna gått ner 35 kg och bruksarna 38! Och då är alla pluskilon borta! (Haha, Lena! Hade ni bara 14 kg i Alunda, sa du? ;-) )
För min egen del ger den vita månaden förhoppningsvis snart utdelning. Jag liiiiiiider.
Månaden är ju vit på andra sätt också och det är trevligt att kunna plocka fram sparken. Jösses vilken puls man kommer upp i efter ett tag och vilka konstiga muskler man tränar när man sparkar iväg...
Häromdagen hämtade jag stockholmarn i Österby med spark. Han hade packning med sig och vi handlade mat. Med alltihopa lastat som på en kamel längs Sidenvägen sparkade vi iväg över dammarna mot Dannemora i solen. Gentilt erbjöd sig stockholmarn att skjutsa mig också
- Lägg dig över maten, vetja.
Och det är klart jag gjorde. Vi kom tre meter innan sparken brakade ihop. På något vis lyckades jag undvika att knäcka alla äggen som låg överst.
Sens moral: Man går inte ner i vikt med äggröra.
