.... den är tom om man inte fyller den med nåt. För att undvika att fylla den med godis proppar jag just nu i massor med träligt språkgranskarjobb. Byråkratiskan står mig upp i öronen: jag vill ha choklad i långa banor och en karl som finns där man ställt honom och soligt väder. Är inte detta mänskliga rättigheter, så säg?Jag läste i tidningen om en dam som samlade på dockor för att livet efter en svår sjukdom skulle bli lite roligare. Då får man perspektiv på sitt eget gnällande.
Jag har samlat på skåp, tvålar, servetter, tändsticksaskar, färgat glas, tjusiga män, ungarnas alla kläder, ebelingporslin, tillbringare, prinsesstårtsgröna platsgrunkor, lila ljusstakar, fyrtiotalsskor, plastkassar, vimplar, kortlekar, konstböcker, virkgarnsdosor, sypryttlar, lampor och hus och inte har jag blivit nåt gladare för det.
Nu samlar jag på kilon. Nänä, inga fler på kroppen - vad tror ni?
Jag samlar på borttappade kilon. Som ni kanske vet pågår en gravallvarlig tävling mellan viktväktargrupperna i Norduppland. Så här ser ställningen ut:
Från årsskiftet har det tappats:
1. Alunda 101 kg
2. Tierp 88 kg
3. Österbybruk 77 kg
Alunda är den största gruppen. Tierp har gått om Österbybruk i antal medlemmar. Så alla är väldigt målmedvetna och duktiga! Heja! Heja!Apropå duktiga vill jag berätta nåt som kanske sporrar. Utom tävlan finns företagsgruppen på Q-med, med dryga tjugotalet medlemmar. På fem veckor har de gått ner 74 kilo....
Såna kilon blir man glad av!
