lördag 12 januari 2008

Hej, vilken härlig vinter!

Milda västanvindar rufsar håret när jag lufsar till brevlådan i morgonrock och träskor. Skruttet gråter blod för att hon inte kan åka skidor, men jag gläds åt varje plusgradsdag. Förra året var det 19 minus och jag var utan vatten i köket i tio dagar, för att ledningarna frusit. Elräkningarna är förvisso horribla nu också, men jag har å andra sidan värme i badrummet nu och slipper istapparna i håret om morgnarna i duschen.
Jag älskar också att åka skidor, om det är nedför. Jag tycker snö är vackert och det lyser upp mörkret. Men hjälp vad skönt att slippa skotta, kana i diket, köra fast i snövallar, halka omkring och bryta benen av sig när man försöker gå ut och gå. Och när kunde man cykla i Norduppland i januari senast?(Jojo, jag har hört talas om klimathotet och kan vara politiskt korrekt också, när jag vill.)
Om man inte har motionerat på länge och precis har fattat beslutet att göra något åt sin övervikt, då är det ganska tacknämligt att det är promenadvänligt ute.
Om knäna och höfterna tillåter är promenader det allra bästa sättet att komma igång. Man tänker väldigt bra när man går. Det är lättare att lyssna på en talbok när man promenerar än om man till exempel simmar. Man kan ha ett ärende och ett mål när man knatar (om man inte bor som motionshataren X i Österby som bara har landsvägen att gå fram och tillbaka på och därför vägrar göra det). Man kan gå tillsammans med någon annan och ha trevligt. Man kan äntligen få vara i fred. Och man bränner bra med kalorier vid så kallad lågintensiv träning som promenader innebär.
En promenad om dagen
minskar måttet runt magen!

måndag 7 januari 2008

Ny skeppare på Albertina!

Blingeliblång! Knappt har nyårsklockorna tystnat och ruset lagt sig förrän man upptäcker en ny fluffig bilring runt magen.
Jag höll minsann löftet till mig själv och stod stilla över jul, men sen vart det bra med stockholmarn igen och nyårsfirandet avlöpte lustigt och lätt - nej , visst nej, inte lätt.
Det är väl märkligt: när vi är sams går jag upp och han ner och när vi tjurar är det tvärtom! (Fast jag vet hur det går till. När vi är sams äter vi "min" mat och han går ner i vikt och vi har mysigt och har långa middagar med vin - så jag går upp. Sitter han hemma och tjurar plundrar han Gröndals Konsum på salami, leverpastej, bullar och pilsner och ökar stadigt, medan jag tappar matlusten hemma i Dmora, alternativt går långa ensamma, tyckasyndompromenader.)
Jepp, så var läget när det var dags att krypa upp på vågen förra veckan och konstera uppgång. Men det är bra, för då har jag nåt att jobba på. (Och så har jag ju varit lycklig i allsindar.)
Hade jag förväntat mig anstormning i onsdags bedrog jag mig. Nordupplänningarna låg och drog sig i idena. De få som kom i Tierp fick man använda mikroskop för att upptäcka. I Österby var vi något fler. Glada och beslutsamma dock på båda ställena.
I Alunda fick Lena rida ut stormen ensam på grund av missförstånd, men säg det som hon inte reder upp!
Nu är det alltså tänkt så här: Lena tar över i Alunda i slutet på januari då hon är färdigutbildad. Nu på torsdag är det öppet som vanligt och konsulent finns på plats. Däremot är tiden ändrad till vägning kl 18 och lektion 18:30 och så blir det sedan i fortsättningen.
Det finns med andra ord inga ursäkter för någon norr om Vattholma att släpa på en massa övervikt! Låt 2008 bli året vi slår sörlänningarna med häpnad!
Vilken storlek ska du själv dra i midsommar?