På jobbet

Idag hade jag min första företagsklass. Lite spännande och nervöst kändes det innan, som det alltid gör när man ska träffa en ny grupp. Nya människor, nya förutsättningar.
På en arbetsplats råder ofta en speciell kultur. Den upplöses när människorna lämnar jobbet, men kommer jag till deras jobb finns kulturen och stämningarna där och är något jag som kursledare måste anpassa och förhålla mig till.
ViktVäktarna på jobbet funkar lite annorlunda än de vanliga grupperna. Kursen är på sexton gånger och sen kan man fortsätta i de vanliga klasserna, om inte företaget ordnar en fortsättning.
I den här arbetplatskursen deltar tolv personer, en del utan tidigare viktväktarerfarenhet, andra är till och med guldmelemmar redan. Och både kvinnor och män - det är roligt.
Förhoppningsvis smittas kvinnorna lite av männens målmedvetenhet och männen av kvinnornas insikt att det här gäller inte bara nu, utan för att det ska funka är det så här matlivet behöver se ut, resten av tiden på jorden.

United we stand

Varför funkar ViktVäktarna?
Naturligtvis för att programmet bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet, som det heter.
ViktVäktarna har funnits trettiofem år i Sverige.
Den som inte ger upp, utan lär av sina misstag och framgångar och som framhärdar i att föra ut något som faktiskt fungerar i längden, även när alla ska experimentera med den senaste modedieten, den överlever.
Det är inte upphetsande att få höra, att man faktiskt själv måste göra något åt sina beteenden.
Det är inte sexigt att få veta att det tar tid att bli av med den övervikt det tagit ännu längre tid att lägga på sig.
Det är inte någon ahaupplevelse att påminnas om att man måste göra av med mer energi än man tar in.
Men det är revolutionerande att inse att man kan klara av det. Själv. Tillsammans med andra.
Där har vi en av de främsta orsakerna till att ViktVäktarna funkar. Vi gör det här tillsammmans. Du och du och du och jag.
Lokalderbyt mellan Tierp och Österbybruk är inget krig. Vi sporrar varandra. Vi vet att knappa tre mil bort träffas människor troget varje vecka för att ta hjälp av varandra och ge hjälp till varandra. Tre mil, fem mil, tio mil och tjugo mil. Överallt finns människor i samma situation som kämpar tillsammans för att nå sina individuella mål. Med hjälp av varandra når vi våra mål.
Tierp gick ner 1,1 kg i snitt och Österby 8 hg och alla är fantastiskt duktiga!

Toscana hägrar

Den som finge bli matrona.
Sitta och virka under sin pergola invid den solvarma tegelväggen och blicka ut över sin olivlund, I dalen vinodlingen när gossarne arbeta flitigt.
Resa sig makligt, hänga sin flätade korg över armen och vaggande i sina svarta kläder bege sig till marknaden för att inhandla ingredienserna till kvällens livliga familjemiddag. Pasta, färska grönsaker, the best of the best.
Il signore tar fram ett gott vin ur den egna vinkällaren och där sitter vi sedan och äter och umgås, alla barn och farmödrar och viktproblem är något okänt.
När man arbetar med årsredovisningar och flänger hit och dit längtar man till Toscana och ett rofyllt, pastarikt och olivoljeindränkt liv för evigt, amen.

Gammalt liv

Javisst, ja.
Efter att ha börjat det nya livet rejält - helgen inbjöd både till promenader och sparkturer i solskenet och till avfirande av den vita månaden - kom jag ihåg varför februari fick bli vit. Ettkommafyra kilo upp på två dagar.
Jag är verkligen kluven till det här med alkohol. När jag var ung var jag med i IOGT, mest för att de visade så bra filmer, men också för att jag aldrig skulle ha kommit på tanken att dricka alkohol då.
Jag tror på måttlighetsdrickande - om det nu är en egenskap man har att vara måttlig. Är man inte en måttlig sorts person får man passa sig.
Bortsett från att jag blir manisk om jag är vit en hel månad, mår jag väldigt, väldigt bra.
Men jag saknar vinet till maten om fredagarna.
En halv flaska vin är 8 points. Om 17 är dagsransonen blir det inte mycket över till mat. Dessutom förbränner kroppen inte fett när man dricker alkohol, utan prioriterar att bli av med giftet först.
Jag bakade fruktansvärt goda kakor i lördags - solroskakor. En kaka är nog fyra points, så det blev åtta points solroskakor i helgen. Att äta kakor går snabbt. Att dricka upp kalorierna går ännu snabbare.
Nu förstår jag varför jag gick upp i vikt i helgen trots motion: Jag har gått och blivit allergisk! Mot kalorier.
Måttlighet, sans och tålamod - min livsläxa.

Nytt liv

Vita månader är ett fördärv, man blir alldeles för flitig. Jag har stigit upp tidigt, jobbat och jobbat, inte unnat mig motion och gått tillbaks till datorn efter middagen. Sen har jag börjat sticka igen, lagat kläder, möblerat om köket och matsalen, uppdaterat hemsidan, läst tre-fyra böcker -nu får man passa sig så man inte blir för klok. Så därför har jag fortsatt med biblioteket och musikrummet idag mellan årsredovisningsvarven. Flyttat bord, fåtöljer, soffa, ett antal skåp och pianot, klämt fingret, som råkade befinna sig mellan pianot och väggen. Det var klockan 14.09, om ni undrar vem som hojtade då. Med hjälp av is runt fingret och ilska flyttade pianot jag klart dit jag ville ha det. Sen fann jag för gott att ta en promenad och det var då jag märkte drippdroppet från taken.
Tö. Fågelkvitter. Ny månad. Anar man våren?
Min käre gamle granngubbe får inte uppleva den. Jo, säkert från ovan, i den eviga våren. Filifjonkan och jag skålade för hans minne och var glada över att vi fått lära känna honom.
- Nu börjar vi ett nytt liv, sa jag till Stockholmarn, när jag släpade den motsträvige runt gruvhålen.
- Ett nytt liv med mycket sprit och mycket motion. Det är NU vi lever. Om morgondagen veta vi intet.